My bff

Jag minns när vi lekte i snön på din framsida. Vi byggde varsin snögrotta. Det var innan jag fick min hund som jag fick när jag var sex år.
Jag minns när du lärde mig att blåsa bubblor med tuggummi. Det var du som lärde mig hur man gjorde smilies när vi fick våra mobiler...
Det finns så många minnen som du har skapat.

Det har gått ett tag sen Josefin fick reda på sin diagnos: lärkemi (blodcancer). Nu är det sommarlov. 
Jag tycker så synd om Josse. Hon får inte spela sin sport fotboll för om hon skulle ramla så blir det värre för henne än för en frisk människa. Hon kan inte riskera att blöda för hon har redan så lite blod och då läks hennes sår inte lika fort. Hon får inte vara med mycket folk för då kan hon bli lättare sjuk! Men hon ska börja ta cellgifter och sen få benmärgs-transplantation.
Det är min födelsedag och Josses familj firar med oss. Jag och Josse var mest inne eller i skuggan för att solen inte skulle bränna hennes bleka hy. Jag skulle aldrig orka med att inte få vara ute i solen men Josse var ju viljestark och jag vet att hon kan klarade av det men det är ju en sak som är det svåraste och det är den saken som skapade detta lidande! Den saken finns ju fortfarande kvar: cancern...  

"Josefin har blodcancer" sa mamma. Jag kunde inte tro det! Min bästis Josefin kan väl inte ha cancer! Man kan ju dö av cancer! Min morfar dog av cancer. Fast han hade lungcancer. Men Josse hon var ju bara tio år och kunde inte dö! Nej, för hon har ju hela livet framför sig. 

Det var kväll och mörkt ute. Året är 2010 och månad januari. Jag kan inte sova! Min bästis Josse som jag träffade ungefär när hon kom hem från BB kan dö. Men jag måste ju sova för det är ju skola i morgon.

Dagarna gick och Josefin gick färre och färre dagar i skolan.
Jag undrade om Josses sanna bästis Cajsa visste om att hennes bästis har cancer.
När skoldagen var slut och alla klasskamrater sprang ut i kapprummet tog jag tag i Cajsa.
"Cajsa, vet du vad Josefin är för sjuk?" frågade jag.
"Nä, men vi messar mycket." sa hon.
"Jag kan berätta. Hon har cancer! Blodcancer!" Cajsa var chockad. Hon kunde nog inte heller fatta att det var sant. Men typiskt nog så var det det...